Inte en jävel som bryr sig egentligen
Hej!
Jag förstår inte att det kan vara så svårt att släppa taget, att låta det va och gå vidare, hitta något nytt eller börja om från början. Men det är så svårt att kämpa emot. Men antagligen är det så att det är något speciellt eftersom det är bland det svåraste jag har försökt glömma, det går inte att glömma, tankarna bara snurrar i huvudet på mig. Jag har aldrig haft så här svårt att gå vidare. Så det måste vara något jag har fastnat för. Och det har ja. Jag måste sluta ta upp det hela tiden när folk pratar, inte en jävel bryr sig väl om de. Varenda gång tar jag in de i samtal.
Frågan är om man förstår vad jag pratar om, andligen gör man eller så gör man det inte. Jag saknar, men vet inte om jag kommer tycka om det om jag skulle träffa på det igen. Kanske skulle det bli knas, men detta kommer aldrig hända igen, varför skulle de?
Jag vill kunna hå vidare och byta blad som kungen sa, men att kunna göra det är tungt, bland det jobbigaste, men någon gång måste det ske, men den stora frågan är NÄR? Måste börja med att stå med båda fötterna på jorden och och se framåt.
Men nu avslutar jag det här och tar och äter mina mackor på rese, hej!
Kiss and hugs / J.
